REorganisation i skolan – kanonmat!
Jag beundrade Jan Björklund för hans ambition att återinföra ett gammalt skolsystem, som visade sig vara fruktbärande för elever med såväl praktisk som teoretisk begåvning. En skolform, som gav betyg till eleven från allra första början. Ett verktyg, som kunde användas till att ge extra resurser när så erfordrades. Ett verktyg, som kunde vara en värdefull plattform för samtal med såväl elever som föräldrar.
Tyvärr har jag nödgats revidera min syn på nämnde Björklund. Jag erfor häromdagen att han är en ivrig förespråkare för Sveriges fortsatta engagemang i Afghanistan. Dessutom är han tydligen villig att skicka ut fler svenska pojkar och flickor till kanonmat.
Jag får inte ihop detta. Visar humanism i det ena fallet – och krigshets i det andra.
Jag har oerhört svårt att tro att vår närvaro i Afghanistan handlar om empati för befolkningen, att barn ska få skolundervisning eller att kvinnor ska behöva ha huvudbonad. Eller att man vill demokratisera det afghanska samhället.Talibanerna finns där och har bott där sedan urminnes tider. Olika kulturer finns här i världen. Här i Sverige har vi ett antal, bland annat romer, danskar och finländare.
Den sannolika orsaken till det pågående kriget i Afghanistan är väl ganska tydlig. USA suktar efter landets unika naturtillgångar och Europas stjärtslickare står med mössan i handen bugandes och bockandes för det stora landet i väster. Och icke förty passar det som hand i handske.
För när arbetslös är stor startar ett krig – och pågår. Några färre, som kräver sin rätt till arbete eller samhällelig försörjning.
Minns Vietnam – minns andra världskriget!
/Inga Lill