| Hem | Valblogg |

Sveriges socialdemokratiska arbetareparti, ofta förkortat S eller SAP, är sett till antal mandat det största partiet i Riksdagen. För ovanlighetens skull förlorade man regeringsmakten i det förra valet 2006, vilket innebär att man nu befinner sig i oppositionsställning tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. I samarbete med dessa båda samarbetspartier försöker man nu likt borgarna skapa en valallians under namnet De rödgröna för att på så sätt återta förlorad mark och bilda regering igen. Annars har socialdemokraterna, som de också brukar kallas ibland, suttit i orubbat bo som regeringsparti i princip oavbrutet ända sedan 1930-talet fram till den borgerliga valsegern 1976.

Sedan 2007 heter socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin, måhända ett inte helt okontroversiellt val av ledarfigur för partiet eftersom många väljare fortfarande har hennes berömda och minst sagt omtalade Tobleroneaffär och slarv med kreditkort och dagisräkningar i färskt minne.

Man får dock inse att det egentligen inte fanns någon annan kandidat till rollen som partiledare och ordförande för Sveriges socialdemokratiska arbetareparti när ”landsfadern” Göran Persson efter det nesliga valnederlaget 2006 valde att avgå efter elva år som ledare för partiet och dessutom statsminister.

Socialdemokraternas svenska historia letar sig tillbaka till 1800-talet och den framväxande arbetarrörelsen. Den 6 november 1881 höll agitatorn August Palm ett tal i Malmö som betraktas som det första socialistiska anförandet i Sverige. Det hade rubriken ”Hvad vilja socialdemokraterna?” Redan i detta första tal agiterade Palm för en av socialdemokratins första stridsfrågor, den allmänna och lika rösträtten. Vid den tidpunkten var rösträtten enbart förbehållen män och bestämd av inkomst och förmögenhet. Den omfattade bara blygsamma fem procent av Sveriges befolkning.

Åtta år senare, den 23 april 1889, bildades Sveriges socialdemokratiska arbetareparti – SAP. Fackföreningsrörelsen stod bakom partiet vid bildandet, och det fick uppgiften att även fungera som facklig centralorganisation fram till 1898 då LO bildades med stöd av socialdemokraterna. Det nära facklig-politiska sambandet mellan SAP och LO-förbunden har alltsedan dess starkt präglat den svenska arbetarrörelsen.

Hjalmar Branting blev 1896 Sveriges förste socialdemokratiske riksdagsledamot då han valdes in i Riksdagen med stöd från liberalerna i Stockholm. Det första svenska socialdemokratiska partiprogrammet kunde också se dagens ljus. Det tidigare var till stora delar en översättning av den tyska socialdemokratins program. Detta dokument antogs av kongressen 1897.

Sedan dess har socialdemokraterna blivit en minst sagt framgångsrik maskin. Om man ska ge sig på att försöka sammanfatta partiprogrammet så kan man säga att socialdemokraterna vill omdana samhället i en socialistisk riktning med hjälp av reformer, utan revolutioner eller annan omstörtande verksamhet. Numera vill man även profilera sig inom såväl miljöpolitik och feminism. Under Göran Perssons ordförandeskap siktade man in sig på de tre kärnområdena vård, skola och omsorg.

En traumatisk händelse som har satt outplånliga spår i den socialdemokratiska själen, men även i samhället i övrigt, var det brutala mordet på statsminister Olof Palme 28 februari 1986. Även mordet på utrikesminister Anna Lindh, av många ansedd som självklar efterträdare till Göran persson, i september 2003 blev ett hårt slag för partiet som även led ett kraftfullt nederlag i folkomröstningen om EMU kort efter mordet.