| Hem | Valblogg |

Moderaterna, eller Moderata samlingspartiet som det korrekta namnet lyder, ingår sedan valet 2006 i den borgerliga fyrpartiregeringen. Partiet är det största inom regeringsalliansen och partiledaren Fredrik Reinfeldt är tillika Sveriges statsminister. Moderaterna är det näst största partiet i Riksdagen och ser som sin uppgift att försvara de blå färgerna på politikens högerkant, även om man under Reinfeldts partiledarskap har sökt sig in mot mittfåran under namnet ”Nya Moderaterna” genom att avvisa "skatterevolution", vissa politiska konflikter och samtidigt ha ett ökat fokus på socialpolitik och arbete. Genomgripande viktiga frågor för partiet av idag är valfrihet, individens frihet gentemot kollektivet, fri företagsamhet och enskilt ägande.

Moderaterna är ett ganska typiskt storstadsparti. Inte minst visar sig detta fenomen i Stockholm där man i riksdagsvalet 2006 fick drygt 38 procent av rösterna och kammade hem mer röster än vad de röd-gröna partierna fick tillsammans i Stockholms läns valkrets. Sämre gick det dock i glesbygden. I Norrland – till exempel – är de moderata väljarna lätt räknade.

Partiet bildades 1904 som Allmänna valmansförbundet. Sedan dess har man hunnit med ett flertal namnbyten. Högerns riksorganisation och Högerpartiet är tidigare namn på partiet. I samband med bildandet betonades centrala frågor som bevarandet av monarkin, rättsväsendet och det svenska försvaret. Dessutom var man starkt kritisk i den så kallade rösträttsfrågan. En annan viktig fråga för det nybildade partiet var också att bekämpa det man inom partiet kallade ”socialismens kränkningar”.

Partiet kom att helt acceptera allmän och lika rösträtt först 1918, till stor del på grund av den utbredda rädsla som fanns inom partiet för en svensk revolution liknande den ryska. I samband med att den så kallade demokratiseringsprocessen av Sverige var färdig inleddes en modernisering inom partiet och under hela 1900-talet influerades man påtagligt av liberalismen, främst marknadsliberalism i olika former. Denna ideologiska strömning, parad med den ursprungliga konservatismen, gav allt eftersom upphov till partiets nu officiella ideologi: Liberalkonservatismen. Moderaterna kom att försvagas alltmer gentemot den övriga borgerligheten på 1930-talet och var därmed inte längre det största borgerliga partiet. Detta blev man igen först i slutet av 1970-talet, en ställning som man har lyckats behålla sedan dess.

När det gäller EU och även NATO har moderaterna sedan mycket lång tid tillbaka varit en ivrig förespråkare av ett svenskt närmande till övriga länder i Väst-Europa. I början av 60-talet kämpade man aktivt under partiledaren Gunnar Heckscher för ett svenskt medlemskap i EEC, som var föregångaren till våra dagars EU.

Under de tre senaste decennierna har moderaterna ingått i ett flertal borgerliga alliansregeringar. Vid valet 1976 blev det borgerlig majoritet i riksdagen och partiet kom att bli en del av centerpartisten Thorbjörn Fälldins två första regeringar 1976-1978 och 1979-1981.

1991-1994 var partiledaren Carl Bildt regeringsbildare i den första borgerliga fyrpartiregeringen tillsammans med Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna. Denna konstellation ”återuppstod” under arbetsnamnet Allians för Sverige som en majoritetsregering i samband med valsegern 2006 under ledning av partiets nya ansikte utåt, Fredrik Reinfeldt. I denna regering innehar moderaterna hälften av alla ministerposter.